Streetphoto.......Jokkmokk, uppföljning

Har fått rapport från renägaren som var ute och gick med sin ren och sina hundar i Jokkmokk.
Renen heter förresten Lukas, han var i dåligt skick, hjälputfodrades och fick bo i ett garage ......han har nu hämtat sig och gått upp 15 kilo sedan bilderna togs. Han går nu med andra renar i en hage.....en solskenshistoria tycker jag.

Snörike...

Jokkmokkskaffe

Nu går vi en underbar tid till mötes....många fina stunder kring kaffeelden ute i naturen.......

Minnesvärda ögonblick vid Pärlälven

Längtar till vår stuga vid Pärlälven, det har varit så kallt länge nu så vi har inte varit där på ett bra tag. Längtar upp till skönheten, strömstararna, uttrarna och konturen av Jarre......

När lodjuret tog våran Foxa....

Eftersom det är många som hört av sig och undrat om hur det gick till när lodjuret tog våran Foxa, ska jag berätta hur det gick till........det känns fortfarande tungt att tänka på det.
Jag är väl medveten om att det har sina risker att vara ute i skogen med sin jakthund, men det jag alltid har varit mest rädd för är att en örn ska slå någon hund, det är rätt vanligt. Att ett lodjur dödar en hund är ovanligt, men händer i bland.
Dagen det hände, valde jag noga ett område där det inte fanns småsjöar eller andra vattendrag, isen hade just frusit till och med en ung jakthund får man vara försiktig, dom har ringa erfarenhet och kan om dom får väder på något intressant ge sig ut på svagisen eller dras ner under iskanter i större vattendrag.
Jag hade parkerat bilen och släppt Foxa och gått c:a 200 meter när jag hör att ett slagsmål bryter ut, ungefär 100 meter i från mig. Min första tanke var att hon kanske stött på en räv och att dom brakat i hop.
Jag springer mot platsen och ropar, det blir tyst.....jag kommer fram mot en myrkant, jag ropar hela tiden men det är alldeles tyst.
Just när jag kommer fram till myren hör jag ett ångestladdat skri från Foxa, på andra sidan en bit in i skogen.......då förstår jag att något hemskt har hänt.
Jag tar mig fram över myren så snabbt jag kan.....ringer samtidigt till min man, som är i Jokkmokk (Jag är ensam med hundarna i vår stuga för att jaga). Jag ropar och söker över ett stort område, jag hör ingenting från min hund.
Min man kommer från Jokkmokk och har hämtat Speja (mamman åt Foxa) från stugan. Vi släpper henne, och det tar inte lång tid så har hon hittat Foxa, hon ligger på en skogsbacke med djupa bitmärken i strupen och med uppriven mage, typiska tecken på att det är från ett lodjur.
Jag kan tala om att det var hemskt att bära hem henne, sorg och tårar och hjälplöshet....
Vi tog kroppen ner till länsstyrelsen för kontroll, och dom konstaterade att det var ett lodjur som dödat henne.
Varför deras möte slutade så illa kan man bara spekulera i. Det märkliga var att inte lodjuret träade, som dom normalt gör.....märkligt är också att detta hände så pass nära mig, lodjur är normalt mycket skygga.
Än i dag undviker jag området där det hände......minnena kommer över mig och jag mår dåligt.

Gråsiskan...

Godmorgon, en ny dag kravlar sig upp....-33 grader.
Jag lider med småfåglarna, fågelmaten går åt i rasande fart, men det finns hopp.....till helgen ska det visst bli varmare.......

Gunillas känsla för snö och is

Jag har en liten figur inom mig som pockar på.......jag försöker gå den till mötes och finna en konstnärlig vinkel i mina bilder.....