I arla morgonstund vågade jag mig ut på isen med försiktiga steg, medan solen smyger upp på himlen går jag där och mediterar över allt möjligt. Jag ser spår efter andra....inte människor utan mina vänner i skogen, det är förunderligt så avstressande och inspirerande det är att vistas ute i naturen. Lite bilder blev det också....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar